Föreningens utställning i samband med 55-årsjubileet.
Du är välkommen att lämna bidrag till minnessidan. Texter och bilder är välkomna.
Veda 2:11 2010
Anteckningar om Veda 2:11 gjorda av Sven Bodin den 16 juli 1984.
Vintern 1935-1936 gick en kraftig storm över Roslagen. Skogen här ägdes då en kort tid av vår granne i Veda, Denis Eriksson. Jag arbetade som bokhållare på Karlösa Gård, Söderbykarl. Där var bland annat en så kallad ”bondsåg”, och jag hade något litet sysslat med att aptera timmer.
En gång, när jag var hem till Veda, kom Denis och frågade om jag ville mäta upp den stormfällda skogen här i Sandviken åt honom. Ja, jag gick två söndagar och mätte och beräknade virke åt honom. När det var klart frågade han vad jag ville ha för jobbet.
”Ja” sa jag ”vad ska jag ha för två söndagars jobb? Jag har 50:- i månaden.” ”Du ska få köpa en tomt billigt där nere” sa Dennis som var affärsman. Ja, så köptes denna tomt för 300:-. Men jag hade inga pengar sparade utan tog en växel. 50:- i månaden betalades denna växel med. Billig tomt!? Ja, men det var ett halvårs lön.
Så fälldes 42 timmerträd på tomten och blev till byggnadsvirke. Halva nuvarande stugan – köket – byggdes först. Skorstenen murade Lundvall i Ortala. När så småningom stugan byggdes ut, murade jag själv den öppna spisen av så kallat stortegel från en mur som byggdes år 1900. Marmorn är från en lavoar. Stockarna i taket är handhuggna och de fick jag för att jag rev ett torn på taket i hörnet av Odengatan och Tulegatan i Stockholm.
Hit for vi i många år varje ledig söndag till vedspis och fotogenkamin. Brunnen har jag själv tagit ut med slagruta, grävt 1½ meter och sprängt 1½ meter. Så göt jag upp väggarna och bar utan ok c:a 200 hinkar fin sand från stranden och lade utanför väggarna. Vattnet är lite brunt av att berget innehåller fältspat. Men det är gott och rent.
Detta lilla paradis är frukten av många, många söndagars arbete.
Renskrivet av Eva Bodin, dotter, 2010-02-09.
Vintern 1935-1936 gick en kraftig storm över Roslagen. Skogen här ägdes då en kort tid av vår granne i Veda, Denis Eriksson. Jag arbetade som bokhållare på Karlösa Gård, Söderbykarl. Där var bland annat en så kallad ”bondsåg”, och jag hade något litet sysslat med att aptera timmer.
En gång, när jag var hem till Veda, kom Denis och frågade om jag ville mäta upp den stormfällda skogen här i Sandviken åt honom. Ja, jag gick två söndagar och mätte och beräknade virke åt honom. När det var klart frågade han vad jag ville ha för jobbet.
”Ja” sa jag ”vad ska jag ha för två söndagars jobb? Jag har 50:- i månaden.” ”Du ska få köpa en tomt billigt där nere” sa Dennis som var affärsman. Ja, så köptes denna tomt för 300:-. Men jag hade inga pengar sparade utan tog en växel. 50:- i månaden betalades denna växel med. Billig tomt!? Ja, men det var ett halvårs lön.
Så fälldes 42 timmerträd på tomten och blev till byggnadsvirke. Halva nuvarande stugan – köket – byggdes först. Skorstenen murade Lundvall i Ortala. När så småningom stugan byggdes ut, murade jag själv den öppna spisen av så kallat stortegel från en mur som byggdes år 1900. Marmorn är från en lavoar. Stockarna i taket är handhuggna och de fick jag för att jag rev ett torn på taket i hörnet av Odengatan och Tulegatan i Stockholm.
Hit for vi i många år varje ledig söndag till vedspis och fotogenkamin. Brunnen har jag själv tagit ut med slagruta, grävt 1½ meter och sprängt 1½ meter. Så göt jag upp väggarna och bar utan ok c:a 200 hinkar fin sand från stranden och lade utanför väggarna. Vattnet är lite brunt av att berget innehåller fältspat. Men det är gott och rent.
Detta lilla paradis är frukten av många, många söndagars arbete.
Renskrivet av Eva Bodin, dotter, 2010-02-09.
Mina minnen från barndomen i Sandviken.
Min mamma kom till Sandviken första gången 1944 tillsammans med sin bror, svägerska och hennes bror. De hyrde det hus som då låg nere på stranden. Mamma blev så förtjust i platsen att hon ville komma tillbaka med pappa, som inte hade kunnat följa med 1944. Men året därpå föddes jag och det gjorde att nästa besök blev först 1947. Då hyrde vi av det dåvarande pensionatet och bodde i längan längst upp vid Telefonplan, den som en gång varit hönshus.
Pappa blev också mycket förtjust i Sandviken, så förtjust att han köpte en tomt av Törngren, den dåvarande markägaren, den tomt som vi alltså bebor än idag, Sandviksvägen 52.
Året därpå lockade mina föräldrar med sig goda vänner. Vi bodde alla (2 vuxna + 2 barn) i Myggbo, d.v.s. Strandvägen 5. Då var det ett enda rum, där de vuxna sov och där man också lagade mat på spritkök, om man inte stod utomhus. Sedan fanns ett litet rum, som man fick gå ut på verandan för att komma in i. Här bodde vi ett par somrar.
1951 var Myggbo för litet för 4 vuxna och nu 3 barn, så denna gång hyrde vi var sin stuga: de två som numera tillhör Hans Edlund och som ligger till höger om Telefonplan.
1953 hyrde vi åter av pensionatet, men bodde denna gång i den lilla stuga som finns på tomten. Påföljande sommar (tror jag) hyrde vi en stuga på Granstigen (2:22), denna gång tillsammans med en grannfamilj hemifrån.
Sedan gick ett par år när vi inte alls var i Sandviken. Under dessa år hade pappa hela tiden planerat att bygga ett hus på vår tomt. Efter att vi varit runt på ett antal sommarstugeutställningar bestämde sig pappa för en prefabricerad stuga, grund lades och stugan stod på plats sommaren 1961. Sedan dess har jag varit där varje sommar, i början bara på helger och några längre vistelser på sommaren, men med åren allt mer och numera bor vi där mer eller mindre permanent från slutet av april till mitten av september.
Sandviken är mitt paradis och den plats på jorden där jag kopplar av helt och mår allra bäst!
Kerstin Wahlgren
Sandviksvägen 52
Pappa blev också mycket förtjust i Sandviken, så förtjust att han köpte en tomt av Törngren, den dåvarande markägaren, den tomt som vi alltså bebor än idag, Sandviksvägen 52.
Året därpå lockade mina föräldrar med sig goda vänner. Vi bodde alla (2 vuxna + 2 barn) i Myggbo, d.v.s. Strandvägen 5. Då var det ett enda rum, där de vuxna sov och där man också lagade mat på spritkök, om man inte stod utomhus. Sedan fanns ett litet rum, som man fick gå ut på verandan för att komma in i. Här bodde vi ett par somrar.
1951 var Myggbo för litet för 4 vuxna och nu 3 barn, så denna gång hyrde vi var sin stuga: de två som numera tillhör Hans Edlund och som ligger till höger om Telefonplan.
1953 hyrde vi åter av pensionatet, men bodde denna gång i den lilla stuga som finns på tomten. Påföljande sommar (tror jag) hyrde vi en stuga på Granstigen (2:22), denna gång tillsammans med en grannfamilj hemifrån.
Sedan gick ett par år när vi inte alls var i Sandviken. Under dessa år hade pappa hela tiden planerat att bygga ett hus på vår tomt. Efter att vi varit runt på ett antal sommarstugeutställningar bestämde sig pappa för en prefabricerad stuga, grund lades och stugan stod på plats sommaren 1961. Sedan dess har jag varit där varje sommar, i början bara på helger och några längre vistelser på sommaren, men med åren allt mer och numera bor vi där mer eller mindre permanent från slutet av april till mitten av september.
Sandviken är mitt paradis och den plats på jorden där jag kopplar av helt och mår allra bäst!
Kerstin Wahlgren
Sandviksvägen 52
Birgitta Andersén, Granstigen 6
1936 köpte Birgittas morfar, Herman Thörngren, fastigheten Veda. Bondgården ligger som andra gård när man kommer in i Veda från Älmsta på höger hand. På 40-talet byggde han tre egna sommarstugor för uthyrning. Bl.a. Myggbo (Strandvägen 5) och två stugor som ligger vid Telefonplan. Stugorna hyrdes ut 14 dagar i taget, semestrarna var inte längre på den tiden. Sommargästerna hämtades i Älmsta med häst och vagn. Han sålde också tomter. Ägorna gick från Granstigen och norr om Sandviksvägen. Han byggde också en kiosk där det såldes glass och choklad. Han såg till att det kom en telefonkiosk till Sandviken, den stod vid sidan om pensionatet på Telefonplan. I Thörngrens kiosk kunde man växla till sig tioöringar för att kunna ringa. Man fick åtta tioöringar för en krona! Den båt som ligger i skogen vid Sandviksvägen 2 har varit Hermans, den är inte vidare sjöduglig nu. Birgitta jobbade även på Alvéns pensionat. Där var ett tiotal gäster under sommaren. Birgitta minns raggarperioden i Sandviken. Det var så stökigt att det var några som sålde sina hus eftersom de inte trodde det skulle bli lugnt igen.
Eva Almgren, Harrys väg 4
Denna tavla av Röda stugan kommer från Harry och Karin Nilsson. Tavlan målades efter ett foto av en konstnär vid namn H. Grundin på 1940-talet.
Harry och Karin var de första som bodde på Harrys väg, de flyttade dit 1946 och bodde i den den av allmänheten så kallade cirkusvagnen. Det tillbringade varje sommar på Väddö fram till 1994. Mina föräldrar kom till Väddö 1946, pappa träffade Bror Ohlsson från Väddö då de gjorde värnplikten tillsammans. Bror och hans hustru Gunvor blev goda vänner med mina föräldrar och tillbringade mycket tid tillsammans. Bland annat arbetade mamma i Ohlssons köttaffär i Hammarby på sommaren. De drev också caféet på Vikingalunden i några år.
Harry och Karin var de första som bodde på Harrys väg, de flyttade dit 1946 och bodde i den den av allmänheten så kallade cirkusvagnen. Det tillbringade varje sommar på Väddö fram till 1994. Mina föräldrar kom till Väddö 1946, pappa träffade Bror Ohlsson från Väddö då de gjorde värnplikten tillsammans. Bror och hans hustru Gunvor blev goda vänner med mina föräldrar och tillbringade mycket tid tillsammans. Bland annat arbetade mamma i Ohlssons köttaffär i Hammarby på sommaren. De drev också caféet på Vikingalunden i några år.
Sandviksspelen, Eva Bodin
Sandviksspelen fanns under 1950-talet. I spelet deltog alla ungar i Sandviken. Initiativtagare var Evas far Sven Bodin. Det var flera grenar och klasser, så alla kunde få sitt pris. Grenarna i lagtävling bestod bl.a av att göra upp eld och koka såpvatten, sy i knapp, gömma stående pinne under sand och säcklöpning. Man sprang också stora och lilla Sandviksloppet som var individuella tävlingar Stora loppet gick via Telefonplan - Strandvägen - Sandviksvägen - Hakens väg och tillbaka till starten på stranden. Lilla loppet gick längs med stranden. Flickklassen brukade vinnas av flickorna Rendert. Vinsterna bestod av små minnessaker som fanns att köpa i Röda Stugan, bl.a. vimplarna på bilderna ovan. Alla deltagare bjöds på saft och bullar.
Rune Adolfsson, Marsjövägen
Röda stugan vid havet och kulorna i väggen
1992 sålde min dåvarande hustru och jag den stuga vi haft sedan 1988, det var i samband med vår skilsmässa.
Jag fick flytta in i röda stugan på campingen år 1992 och stannade till 1996 med det att jag lovade att hjälpa till att konstruera och bygga till lite på campingens stora hus och runtom i omgivningen.
Jag byggde verandan på campingens caféhus, byggde till i röda stugan så det blev ett ordentligt kök så gott det gick, byggde en veranda på baksidan av huset, konstruerade en trappa ner mot havet av stockar som numera är utbytt.
Jag ordnade armaturer ovanför stora entrén, alltså till infarten av campingen. Sedan såg jag till att det kom upp fyra armaturer på stolpe, men numera finns endast en kvar och det beror på att dessa träarmaturer inte har underhållits väl. Havet tar så mycket och därför behövs det ständig tillsyn. Men en finns alltså kvar och den ser lite sned ut, en brandsläckare har tyngt ner den ganska mycket. Jag gjorde naturligtvis mycket mer men det här är de mest synliga ting för alla som besöker campingen.
Jag ordnade armaturer ovanför stora entrén, alltså till infarten av campingen. Sedan såg jag till att det kom upp fyra armaturer på stolpe, men numera finns endast en kvar och det beror på att dessa träarmaturer inte har underhållits väl. Havet tar så mycket och därför behövs det ständig tillsyn. Men en finns alltså kvar och den ser lite sned ut, en brandsläckare har tyngt ner den ganska mycket. Jag gjorde naturligtvis mycket mer men det här är de mest synliga ting för alla som besöker campingen.
När jag då bodde i röda stugan fick jag en dag se två runda föremål sittandes i väggen och när jag tittade närmare såg jag att det var två muskötkulor. De här kulorna slutade att användas i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet, därav kan man nästan läsa ut att de ser ut att härstamma från ryssarnas härjningar i skärgården. Kan ju vara en annan historia bakom dom också men det här är vad jag tror.
Ingen ville ta hand om dessa föremål så de fanns i en skål i min egen stuga som jag sedermera byggde, på Marsjövägen (f.d. Skogsvägen). Men nu har de följt med till Sandviksvägen där vi numera bor, permanent
MARSJÖVÄGEN
den döpte vi om från Skogsvägen på Norrtälje stads uppmaning. Det fanns fyra Skogsvägar i vår omgivning, från Elmsta till Väddö. Men natten till 1/1-2009 stod min fru och jag i kylan och bytte skylt. Det är ju också historia. Upprinnelsen till namnbytet var en kort notis i Norrtälje tidning på våren 2008.
Under sommaren 2008, på årsmötet för vår samfällighet, hade vi på dagordningen att välja nytt vägnamn som alltså leder upp till 8 av oss 10 i vår samfällighet. Det fanns inga direkta förslag men då la jag fram Marsjövägen för den numera igenvuxna Marsjön ligger ju i vårt område. Norrtälje stad ville ju ha någon slags historisk anknytning till det nya namnet . Alla var eniga att namnet var bra och så kom det alltså till.
Jag är glad att få vara med om att skriva historia för det är ju det som räknas så fort orden kommer på pränt.
Rune Adolfsson, numera året-runt-boende med min nuvarande hustru och våra två borderterriers Busa och Vera (men i en annan fastighet, även den, nära havet). Tiden går och Busa och Vera är numera borta för oss men vi har tre katter (Tiger, Taco och Bella).
Under sommaren 2008, på årsmötet för vår samfällighet, hade vi på dagordningen att välja nytt vägnamn som alltså leder upp till 8 av oss 10 i vår samfällighet. Det fanns inga direkta förslag men då la jag fram Marsjövägen för den numera igenvuxna Marsjön ligger ju i vårt område. Norrtälje stad ville ju ha någon slags historisk anknytning till det nya namnet . Alla var eniga att namnet var bra och så kom det alltså till.
Jag är glad att få vara med om att skriva historia för det är ju det som räknas så fort orden kommer på pränt.
Rune Adolfsson, numera året-runt-boende med min nuvarande hustru och våra två borderterriers Busa och Vera (men i en annan fastighet, även den, nära havet). Tiden går och Busa och Vera är numera borta för oss men vi har tre katter (Tiger, Taco och Bella).